Korkat

Detta är inte ett renodlat vintips-inlägg, som ni är vana vid, men eftersom det är jag som bestämmer här, så kör vi en lite annorlunda vinkling idag! Jag tänkte berätta om en intressant upplevelse jag var med om igår, nämligen en s.k. Dark Dining, vilket innebär att man går på restaurang och äter sin måltid antingen i mörker, eller med ögonbindel så att man inte ser nånting. I vissa länder finns det permanenta ”mörka” restauranger, där servitörerna de facto är blinda eller synskadade, men det vanligaste är kanske att det som här ordnas som nånslags mer tillfällig pop up -variant  eller som temaveckor.  Det finns flera företag som ordnar middagar enligt detta koncept, och den vi testade var på Tapas Barcelona i Helsingfors i samband med HOK-Elantos Elämyspäivät.

Idén går alltså kort sagt ut på att då synen tas bort så förstärks de andra sinnena, och förhöjer den gastronomiska njutningen. Smak, doft och känsel, samt kanske i viss mån även hörseln, får en mycket viktigare roll än vanligt, och middagen kan ses som ett litet kulinariskt äventyr i sig.

Vi önskades alltså välkomna då vi kom in, blev anvisade ett bord, och medan vi avnjöt ett glas mousserade vin som aperitif fick vi en kort introduktion till konceptet av hovmästaren. Därefter var det dags för samtliga gäster att ta på sig sina ögonbindlar. Sedan fylldes vinglasen och överaskningsrätterna började komma in – två förrätter (varav en var soppa), två huvudrätter och en dessert. Menyn var genomtänkt, det var lagom stora portioner, och allt smakade utsökt, men det var verkligen en ”ögonöppnare” (pun intended) att inte se maten framför sig. Vanligtvis uppskattar jag ju enormt den estetiska upplevelsen då jag går på restaurang och äter, men även nåt så basic som att bara hitta maten på tallriken, och kunna skära upp och fördela den till passliga munsbitar innebar nu en utmaning av rang. Jag upplevde också att det krävde lite mer ansträngning än vanligt att upprätthålla konversationen med min bordskavaljer, då jag inte kunde ha ögonkontakt med honom.

Även om man vande sig vid ögonbindeln rätt snabbt, och det på det stora hela var en mycket rolig och lärorik upplevelse, så kände jag ändå en viss lättnad då vi fick klartecken av personalen att ta av oss ögonbindlarna några timmar senare, och middagen var avklarad. Jag upptäckte att jag fått menyn dokumenterad i form av några fläckar på klänningen, men det visade sig också att smaklökarna nog hade behövt lite hjälp av ögonen när det kom till några av rätterna. De flesta hade vi kunnat bedöma korrekt, men till exempel så var den gravade siken inte alls gravad sik, utan lime-marinerad lax, och jag skäms nu för att erkänna att jag trodde bestämt att ankan var oxfilé. Också jordgubbarna i desserten tänkte jag vid första tuggan att var mjuka äpplen – men efter en stunds eftertanke kom jag fram till att det troligtvis var fråga om importerade bär, som kändes lite hårdare och blaskigare än våra egna söta, inhemska exemplar.

Jag får avslutningsvis konstatera att jag är väldigt glad över att jag följde mitt infall och bokade bord för att prova på detta. Jag och min man hade en skojig och annorlunda date night, och jag som branschmänniska fick en hel del att tänka på. Och trots att detta troligen var en engångsföreteelse för egen del så måste jag ändå säga att den här middagen absolut lämnade ett bestående intryck.