Inom ramarna för den europeiska temaveckan för hållbar utveckling blev jag igår inbjuden till en provning under temat ”bugs n wine”. Jag som drar mig inför att äta hemplockade hallon på sommaren av rädsla för maskar tvekade paradoxalt inte en sekund att tacka ja, utan traskade glad i hågen till restaurang Grotesk. Jag blev emottagen av konsultföretaget Gaias representant, som tillsammans med Finsect, ett start up -företag inom insektbranschen och Vindirekt, en vinimportör med tydliga miljöambitioner hade dukat fram diverse godsaker i både mat- och dryckesväg.
Vinerna vi fick bjöds på var vita och torra, det ena från Alsace (Jean Biecher Réserve Riesling 2015, 11,98€) och det andra (Yealands Estate Single Vineyard PGR 2015, 15,99€) från Nya Zeeland. Trevliga bekantskaper som jag tänker lägga bakom örat inför kommande sommartillställningar. Men denna gång måste jag säga att snacksen väckte mer frågor och tankar hos mig än vinen, och jag ställde mig nyfiket i kön för att få prata med killarna från insektfarmen en stund. Och naturligtvis ville jag också smaka på de små rackarna – förra gången jag hade tillfälle stod jag i hettan på Khao San Road i ett dammigt Bangkok och tittade med avsmak på de stekta gräshopporna, och kunde helt enkelt inte förmå mig att testa.
Under gårdagens tillställning fick jag lära mig att insekter är förutom ett miljövänligt alternativ till kött också en utmärkt näringskälla. Insekter innehåller till exempel ofta dubbelt så mycket protein som både vegetabiliska och animaliska proteinkällor, och dessutom nyttiga fetter och höga halter av kalk, järn och zink. FN:s mat- och jordbruksorganisation FAO har redan en tid lobbat för att också vi i västvärlden ska börja se insekter som potentiell föda, men än så länge är inte vårt statliga livsmedelverk Evira övertygat om bl.a. säkerhetsfrågorna.
Det var alltså med viss betänksamhet jag stoppade in de små hors d’oeuvren i munnen, och försökte låta bli att tänka på att knäckebrödet bakats med maskmjöl och sedan garnerats med små brunrandiga larver. Istället försökte jag koncentrera mig på smakförnimmelserna, men en aning snopet måste nu jag redogöra att upplevelsen inte var särskilt sensationell – en svag nötighet är det närmaste jag kan rapportera om, i övrigt var det mest kryddorna och grönsakerna som gav smak.
På femtiotalet lär folk ska ha fnyst åt räkor, medan vi gladeligen dukar upp dem till fest idag. Kanske går vi den vägen också med insekter? Finsect-Sami var åtminstone övertygad om sin affärsplan, och trugade ytterligare en bit rocky road choklad som beströtts med knaprigt skal som hemgångsmatsäck. Jag avböjde, tackade för mig och började promenera hemåt. Det jag fick med mig hem den kvällen var kanske inte en mätt mage, men däremot en vidgad förståelse och medvetenhet – vi måste verkligen tänka om så småningom.