Korkat

Château Sénilhac rekommenderades till mig en gång av allas vår vinkännarfarbror Georg Borgström, som torde vara välbekant för detta blads kulinariskt intresserade läsare. Han beskrev pris-kvalitetsförhållandet som alldeles utmärkt, och vinet som väldigt mångsidigt. Nåväl, jag var ju nödgad att testa, och kan inget annat än att hålla helt med. Det finns djup, struktur och en trevlig kaffeliknande syra som inte ändå tar ut inslagen av mörk frukt. Vi matchade det med en såpass familjär rätt som makaronilåda och det smakade utmärkt, men jag kan föreställa mig detta vin till en mängd mustiga grytor med smakrikt kött, ugnsrostade rotsaker och annat som hör hösten till.

Lite bas-kuriosa som ni kan briljera med vid middagsbordet (om ni känner för det, annars kan ni bara ödmjukt avnjuta vinet och låta maten tysta mun): i Bordeaux (uttalas bårdååå, absolut inte bårdöö som man förvånansvärt ofta hör) blandar man alltid druvsorter. Vinerna där görs alltså inte på en enda druvsort, som det blivit populärt av kommersiella syften att göra på många andra håll – det är ju så mycket enklare att sälja en ”Merlot” rätt och slätt, än en ”Château Bladibladiblaa”. Dessutom kommer två av världens mest kända, och även dyraste, viner från Bordeaux – Château Pétrus och Château d´Yquem.
Men räds alltså ej, detta vin hör inte till den sistnämnda kategorin – det räcker gott med att gräva fram dryga 15 euro för slottet Sénilhacs håvor.

Och hörni, vill ni läsa mer om Bordeaux-viner kan ni ju ta och kika in på min vän Lindas nya blogg – hon är en mångårig expert med hands-on erfarenhet från just de områdena och kommer säkert att bjuda sina läsare på många fina tips därifrån!

Frankrike