Korkat

Hälsningar från Gastro-mässan i Helsingfors! Under några dagar här i veckan samlades en ansenlig mängd folk från mat- och dryckesbranschen i mässcentrum i Böle, och även jag fick tillfälle att å arbetets vägnar besöka den under fredagen.

Jag tillbringade förmiddagen i det hörn av hallen som var reserverat för dryckes-ständen,och de främsta orsakerna till att jag genast hastade mig i den riktningen var dels att sinnena är som mest vakna och alerta på morgonen, men också för att det är som glesast med besökare då, vilket ger en utställarnas fulla uppmärksamhet.  Nåt av det roligaste med att gå omkring på mässor är just att få chansen att prata med importörerna själva, och ofta till och med producenterna. Jag blir så inspirerad av den här passionen och kärleken till hantverket -deras entusiasm smittar snabbt av sig och både en och annan gång har jag fastnat vid munnen mycket längre än jag tänkt mig, bara för att det är så roligt att tala om sitt gemensamma intresse med folk som är insatta och framförallt har så mycket kunskap att dela med sig.

En annan positiv aspekt med mässor är att man får möjligheten att bekanta sig med produkter man kanske inte skulle komma sig för att prova under vanliga förhållanden. I butiken är det alltför lätt hänt att man tvekar lite, och sen ändå bestämmer sig för det säkra kortet, den sort man känner till från förr – men på mässan kan man komma i kontakt med både kuriositeter, rariter och helt nya guldkorn.

Flanskan här ovan platsar väl inte riktigt i nån av de nyss nämnda kategorierna, men jag tyckte det ändå var en skoj tête-à-tête vi hade, Zuccardi Serie A Torrontés 14,40€ och jag, så den får tjänstgöra som exempel. Jag tenderar nämligen vara snäppet mer konservativ i min vinsmak än vad jag vill utge mig för, och brukar instinktivt sträcka mig efter europeiska flaskor då jag köper hem ett vin. Argentinska vita landar alltså inte speciellt ofta på inköpslistan, än mindre druvsorter som Torrontés.

Den odlas väldigt mycket i Argentina, och lär ska trivas ypperligt i det svala klimatet som höglandet Salta bjuder på, men av nån orsak känns den ändå främmande för mig personligen. Nu hälldes det trots allt upp i mitt glas, och det slog mig genast att jag nästa gång jag tänker mig en Gewürztraminer från franska Alsace lika så bra kunde servera denna istället. Den är en nyhet på Alko, och är torr och syrlig i smaken.  Även om den upplevs som lite lättare i stilen, så har den samma starkt aromatiska toner som Gewürzen – litchi, lime, periska och rosor, samt en spännande kryddighet i bakgrunden. Den skulle enkelt klara av vilken kokos-curry som helst, och vara finemang till hotta thailändska jordnötskryddade rätter – men jag tror den kunde vara fin också till en finländsk vit fisk, om man försökte plocka upp nånting av det aromatiska, tex med lite rivet apelsinskal i såsen eller dylikt.

Argentina